feliciagardhem

Bra tag sen jag skrev. Hänt mycket sen Augusti 2012.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja.
Blev tillsammans med den mannen som en gång krossat mitt hjärta.
Jag tog även studenten i Juni, var på bal i Kalmar slott i Maj. Kände mig verkligen som en prinsessa på slottet.
Dock så fick jag vattkoppor två veckor innan balen, tre veckor innan studenten. Kände att jag ville gå under jorden pga det. Det blev iaf lite bättre till balen och studenten.
Men det bästa för mina ärr var sol, havsvatten och en varm sandstrand på Mallorca!

Åkte nämligen dit på Studentresa med mina underbara tjejer. Vi var sex tjejer som åkte ner till ett riktigt galet party ställe! En av tjejerna åkte ner bara en vecka, så andra veckan var vi bara fem tjejer som bodde i ett rum för 3 personer. haha! Det var trångt, men vi kom varandra nära och vi hade det så otroligt roligt allihop. Dock hade vi en kväll där vi alla bråkade och allt blev kaos, men det var även den enda kvällen vi inte kom överens! Men vad förväntar man sig när man är 6 tjejer?
Första kvällen skulle vi ut på Grabbarna Grus, dock kom vi inte längre än förfesten. För att Michan fick ett stor jack i armen så vi fick gå till en slags vårdcentral/sjukhus där hon fick sy, ingen bra start!

Magaluf är verkligen någonting jag alltid kommer att komma ihåg, och det var något utav det roligaste jag har gjort i hela mitt liv!

Två-tre dagar efter att jag kom hem från Magaluf så flyttade jag och Kim in i våran lägenhet i Balltorp. Dock inte långt ifrån där jag bodde innan, men detta var vår alldeles egna lägenhet.
Började med att måla om i sovrummet och försöka komma iordning med alla möbler. Var mycket på Ikea i hopp om att kunna inreda lägenheten så gott vi kunde!

Vi hade turen att vi hade redan fått ärva massa möbler, även köpt lite innan.
Vi bodde ihop ca två månader, sen så sket det sig.
Kim flyttade tillbaka till Småland och jag satt själv i skiten med lägenheten.

Hade en kämpig period med att klara av att bo i denna stora lägenhet själv, med ekonomin och psyket. Än idag har jag det kämpigt, men jag försöker hålla huvudet högt för nu vet jag hur mycket jag vill bo kvar i min underbara lägenhet. Jag vet att det är värt att jobba och kämpa för att få behålla den.

Idag mår jag som jag borde, jag har kämpat mig uppåt från ett brustet hjärta av att bli lämnad. Den här j*vla resan med allting som har hänt har fått mig starkare och även lärt mig att inte en jävel kan trampa ner på mig.

Jag har kommit över den person som har sårat mig djupt och även träffat någon som får mig att känna mig värd någonting. Inte någon som trampar ner och gör mig svagare.
Jag kan säga att jag är glad igen, och det var längesen jag ens kände mig glad, som mig själv.
I'm back.