feliciagardhem

Jag har haft ett tag att tänka efter och nu när jag har haft tid till det så har jag kommit fram till att det har varit ett utav det sämsta sommarlovet ever. Det som var höjdpunkten var Mallorca med familjen och Kims 18 års dag!

Men sen har allting varit nere på botten. Jag har varit hemma MAX 2 veckor på hela sommarlovet. ena veckan var helt underbar eftersom svärmor och familjen kom och vi gick på liseberg osv. men sen resten.. jag vet inte ens vad jag ska börja med.

att jag trodde jag var lycklig i mitt förhållande och visste vart jag hade honom. men som slutade med att han dumpar mig på våran 1 årsdag. och säger att det  har varit dåligt i 2 månader. så jag har alltså levt i ett förhållande som allting vart tvärtemot. så hela mitt jävla sommarlov var helt bortsprunget på något som inte ens var sant.

jag trodde det skulle bli den bästa sommaren eftersom jag fick dela det med dig. men att du dumpar mig på våran ett årsdag och inte berättar varför, det sänkte ribban. jag har inte kunnat att gå vidare med mitt liv medans du lever ditt. du gör vadfan du vill och skiter i mina känslor. sen du är singel FINE, men din ex-fästmö sitter som ett frågetecken och undrar vad du håller på med..

jag vet inte vad jag ska göra, du klagar på att jag hör av mig till dig, och sen klagar du på att jag hör av mig till din mamma som du vill att jag ska hålla kontakten med... sen klagar du över att jag pratar med dina kompisar som du också vill att jag ska prata med. jag fattar verkligen ingenting

jag har så mycket tankar om vad du vill i ditt liv, för jag känner dig. bäst av någon annan och det vet både du och jag. allting som du har sagt till mig om att jag är bäst, och att du inte klarar dig utan mig, det är BORTA. för i mitt huvud så existerade inte dom orden, dom är så gott som bortglömda efter allt som har hänt.

Jag tror inte du förstår att även ifall jag inte hör av mig och försöker göra något så är du fortfarande den personen jag tänker på först när jag vaknar och den sista jag tänker på innan jag somnar. du har varit mig närmast i ett år och alltid varit den jag kunde ringa när jag ville och prata med. jag kan ine göra det längre, för ringer jag dig så svarar du inte. och jag vill kunna höra dom orden som ''Jag älskar dig","jag saknar dig" som jag var så van vid att höra varenda dag.. och nu har jag inte fått höra någonting, jag vet inte va du känner utan jag bara ser vad du håller på med och att det är så lätt för dig att dumpa din fästmö utan att ångra något och bara gå vidare. som att du inte känner något ånger eller att du ens saknar mig..